trehundrasjuttiosex dagar.
trehundrasjuttiosex dagar utan dig.
trehundrasjuttiosex dagar sen du sa att du ville vara med henne istället.
trehundrasjuttiosex dagar sen du krossade mig.

jag har levt och jag har andats och jag har dansat och älskat och skrattat i sjutusenfyrahundratretton dagar men bara ettusenetthundrafemtiosju av dem med dig. när du kom in i mitt liv var det med buller och bång, det var raketer och fyrverkier, det var skratt och gråt. trots att du ibland spelade rysk roulette med mitt hjärta var det ett spel jag älskade och som jag aldrig ville sluta spela. men så som dagarna måste ta slut så var det dömt att misslyckas för oss. det var inte bara lägenheten som kändes för liten, staden blev för liten, världen för trång och livet för kort för att vi skulle klara oss. det var inte mina ord, inte heller dina, men dina handlingar sa det du inte vågade.
du färgade min rosaskimrande värld så grå, så grå att hjärtan stannar och andetag slutar och bomull känns hårt mot huden. min värld bestod av hårda trottoarer som var för små, det kändes som man stötte ihop med dig vart man än gick, det var drömmar som krossats efter att jag sparkat på dem med stålhättor. drömmar är för lyckliga människor. men det min värld mest bestod av var sängar som gråtits sönder och väggar som stirrats ner av ögon som inte kan somna. och jag blir så arg för jag skriver i dåtid när det här är det enda jag fortfarande kan känna.

trehundrasjuttiosex dagar sen mitt hjärta slutade slå.