nu har jag gjort bort mig igen. sen var torsdagskvällen när jag stod i kön till krogen, lite för berusad med lite för mycket tankar på dig. du gick förbi, du såg mig inte men jag ropade högt högt ditt namn. eller det kanske inte var så högt för du var den enda som vände dig om. men det kändes som det modigaste jag gjort på länge. det var över ett och ett halvt år sedan jag kunde göra så, ropa efter dig som om du vore min.

jag fick prata med dig. om du anar hur glad jag var för att få prata med dig igen. jag har saknat dina smarta kommentarer och ditt klingande skratt. det låter klyschigt men det skrattet är det bästa jag vet.
min hand låg plötsligt på ditt lår, vi skrattade bort det men efter ett tag blev vi tysta och plötsligt låg din hand på mitt lår också.

en timme senare, utanför ica, ingen annan i närheten. vi väntar på taxi och du har precis kollat mig i ögonen och sagt att du saknar mig. vad får mig då att lägga handen om din midja och dra dig nära? kyssa dig precis som förr. vi kysstes i säkert tjugo minuter och gud i himlen va underbart det var. men jag borde vetat hur det skulle bli. du får samtal om efterfest och drar genast iväg medan jag vinglar hem ensam.

och nu har vi inte hörts av igen. 

så jag är tillbaka på ruta ett.

jag har börjat tänka så förfärligt mycket på dig, min första kärlek. jag minns de här små sakerna, som när vi tog bussen tillsammans till skolan på morgonen och satt bredvid varandra. tysta, lyssnade med varsin hörlur på min ipod. alltid satt vi och höll hand, och ibland kramade du till min hand som för att känna att jag fortfarande var kvar. jag vet att du var rädd att jag skulle lämna dig, du skyddade alltid ditt hjärta efter att din pappa lämnat dig när du var liten. men jag önskar att du hade vetat att jag aldrig skulle kunnat lämna dig. då kanske du inte hade känt att du var tvungen att fly, att du var tvungen att vara den som lämnade först, för att inte än en gång bli övergiven.

hade jag bara visat det tydligare.. ja, då kanske jag fortfarande hade fått känna din tumme stryka över mina fingrar när vi sitter och håller hand som de två nykära idioter vi var i tre år