för ett par veckor sen hade jag hans andedräkt i mitt öra medan han viskade det är dig jag vill vara med. det är dig jag tycker om. mitt hjärta slog tusen men inget slag när jag hörde de orden. det var precis vad jag väntat på. att träffa någon som får en att bli andfådd av kärlek och lycka och skratt, samtidigt som man inte andas alls för man är helt plötsligt så lätt. allt blir så himla enkelt med honom, samtidigt som det blir alldeles för svårt. man vill vara precis den tjejen han vill ha, man vill inte vara svår, men heller inte för lätt. man vill inte skratta för högt och mycket, men heller inte vara tråkig. man vill inte att han ska behöva anstränga sig, samtidigt som man vill att han ska göra det för att han vill, för att han tycker att man är värd det.

kanske skulle jag låta bli att skicka sms till honom mitt i natten, och kanske skulle jag låta bli att slå hans telefonnummer om och om igen utan att våga ringa eftersom det är precis så han gör. kanske skulle det vara bra att fortsätta vara själv, på riktigt den här gången. att hitta sig själv, så nästa gång jag träffar en sån här kille som viskar varma ord rakt in i ens hjärta vet jag vem det hjärtat tillhör och vet på riktigt att jag menar det när jag där i baksätet viskar tillbaka det är dig jag vill vara med också. du är perfekt för mig.

jag har träffat någon annan. varje kväll hoppas jag blir kvällen då han kommer till mig. men lika många kvällar somnar jag ensam, ihoptryckt i ena hörnet av min 160-säng. vågar inte sträcka ut armen, vågar inte titta åt det hållet, vågar inte se hur tomt det är där. vill inte låtsas om att jag är själv. igen. och kommer vakna själv. igen. som alltid.

dagarna klarar jag mig utan någon. det är nätterna som får mig att sluta andas, luften tar bara slut. det är nätterna jag behöver krypa in i någons famn, och inte somna i en alldeles för stor säng och inte vakna ensam till en grå himmel.

varför kommer han inte? vår historia började lite knackigt, men jag trodde han besvarade mina känslor. men så fort jag fick ett sms om hur fin jag var, insåg hur fel jag hade. det är ju klart han inte kan mena något sånt, han sitter där med sina vänner och skojar med mig. skrattar åt hur dum jag är som skriver tillbaka. som kommer tillbaka vad han än gör. jag har aldrig kunnat lämna någon även om jag velat. jag har gett chans efter chans efter chans. men nu vet jag. efter det smset så vet jag. för hade han verkligen brytt sig om mig, varför skyddar han mig inte mot mörkret?

under det här året har jag nog tänkt mer på henne än på dig. gångerna jag har saknat dig har blivit vida överstiget av gångerna jag har funderat på hur du är mot henne. älskar du henne mer än du älskade mig? är hon sötare när hon sover? gör hon allting med lite mer elegans?
alla de där hemligheterna du berättade om dig själv, som du aldrig kunnat berätta för någon annan än mig. du sa att jag var den enda du litade på. ångrar du dig nu? har du berättat om allt det där för henne, och kanske lite mer? har hon kommit närmare ditt hjärta än vad jag någonsin fick göra?