nu har jag gjort bort mig igen. sen var torsdagskvällen när jag stod i kön till krogen, lite för berusad med lite för mycket tankar på dig. du gick förbi, du såg mig inte men jag ropade högt högt ditt namn. eller det kanske inte var så högt för du var den enda som vände dig om. men det kändes som det modigaste jag gjort på länge. det var över ett och ett halvt år sedan jag kunde göra så, ropa efter dig som om du vore min.

jag fick prata med dig. om du anar hur glad jag var för att få prata med dig igen. jag har saknat dina smarta kommentarer och ditt klingande skratt. det låter klyschigt men det skrattet är det bästa jag vet.
min hand låg plötsligt på ditt lår, vi skrattade bort det men efter ett tag blev vi tysta och plötsligt låg din hand på mitt lår också.

en timme senare, utanför ica, ingen annan i närheten. vi väntar på taxi och du har precis kollat mig i ögonen och sagt att du saknar mig. vad får mig då att lägga handen om din midja och dra dig nära? kyssa dig precis som förr. vi kysstes i säkert tjugo minuter och gud i himlen va underbart det var. men jag borde vetat hur det skulle bli. du får samtal om efterfest och drar genast iväg medan jag vinglar hem ensam.

och nu har vi inte hörts av igen. 

så jag är tillbaka på ruta ett.