407.

kan inte tro att det är sant. kunde inte tro på vad jag själv sa igår. ibland säger jag saker som jag kan fundera på om jag menar eller inte. jag vet inte om jag ljuger för mig själv och har gjort det hela mitt liv. jag känner inte mig själv, såsom andra verkar känna sig själva. jag skulle kunna ljuga för mig själv hur lätt som helst, det är som att den delen av mig som pratar och den delen som lyssnar är två olika människor. hur kan man inte förstå vad man själv säger? det är som att prata två olika språk i ett. med två olika människor i en.

vad det var jag sa igår? som jag hoppas är sant, men som jag inte riktigt är säker på?
(men det känns så nu i alla fall).

att jag har kommit över dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0