för ett par veckor sen hade jag hans andedräkt i mitt öra medan han viskade det är dig jag vill vara med. det är dig jag tycker om. mitt hjärta slog tusen men inget slag när jag hörde de orden. det var precis vad jag väntat på. att träffa någon som får en att bli andfådd av kärlek och lycka och skratt, samtidigt som man inte andas alls för man är helt plötsligt så lätt. allt blir så himla enkelt med honom, samtidigt som det blir alldeles för svårt. man vill vara precis den tjejen han vill ha, man vill inte vara svår, men heller inte för lätt. man vill inte skratta för högt och mycket, men heller inte vara tråkig. man vill inte att han ska behöva anstränga sig, samtidigt som man vill att han ska göra det för att han vill, för att han tycker att man är värd det.

kanske skulle jag låta bli att skicka sms till honom mitt i natten, och kanske skulle jag låta bli att slå hans telefonnummer om och om igen utan att våga ringa eftersom det är precis så han gör. kanske skulle det vara bra att fortsätta vara själv, på riktigt den här gången. att hitta sig själv, så nästa gång jag träffar en sån här kille som viskar varma ord rakt in i ens hjärta vet jag vem det hjärtat tillhör och vet på riktigt att jag menar det när jag där i baksätet viskar tillbaka det är dig jag vill vara med också. du är perfekt för mig.