jag vill säga så mycket till dig och jag vill skriva så mycket här på bloggen för det är så jävla mycket som vill ut, men det stannar inom mig som det alltid gör. jag vill berätta om hur du får mig att känna.
det känns helt omöjligt att tycka så sjukt mycket om någon efter bara tre månader, men det är det jag gör. jag får ont i magen när jag tänker på att vi skulle sluta träffas, och det är precis det vi ska göra nu. det har gått fram och tillbaka och jag visste väl egentligen att du skulle gå tillbaka till henne, men innerst inne hoppades jag ju att du skulle välja mig. ATT NÅGON FÖR EN JÄVLA GÅNGS SKULL SKULLE VÄLJA MIG.
jag hatar att vara ensam och inte ha någon. jag hatar det verkligen. och nu ska jag börja om med det en gång till. jag orkar inte, jag orkar fan i mig inte.