din tröja är fortfarande hemma hos mig, den sprider din doft i hela lägenheten. och hur löjligt och patetiskt det än låter somnar jag varje kväll kramandes den med näsan inborrad i tyget.

jag kommer glömma hur gott du luktade. jag kommer glömma ditt leende, och hur du var genuint intresserad av vad jag än hade att berätta, om det så var vad jag hade ätit under dagen. du ville veta allt. och du delade med dig om allt om dig själv.
jag kommer glömma det du berättat. och när jag om några år ser dig med henne kommer jag hälsa och det kommer inte hugga till i hjärtat som det gör nu när jag bara tänker på det.

men jag vill inte glömma allt det där. jag vill att det ska vara min vardag.