kanske är det så att när man minst anar det, när man slutar leta efter kärleken så bara finns den där en dag?
jag har bara pratat med dig några gånger tidigare, helt platoniskt, när jag en lördagskväll fick för mig att ringa dig. (okej, med hjälp av lite alkohol fick jag för mig det.) som tur var så var du också ute och vi bestämde att vi skulle träffas senare samma kväll.
vad hade hänt om en av oss inte tagit oss dit? blivit för full och fått stanna hemma? hittat ett annat ragg på vägen dit?
för det var precis vad jag trodde att du var, ett ragg.
men på söndagsmorgonen när vi vaknade tillsammans och låg och pratade halva dagen så blev det något speciellt, och när du sedan skrev till mig på kvällen så var jag praktiskt taget i himlen.

nu är du allt jag vill ha. och jag har dig. jag har allt jag vill ha. jag hoppas jag får det för alltid