det vänder fort för mig. nu är vi tillsammans igen, han har intygat att det är mig han vill ha och vill vara med mig. men jag har en gnagande känsla i magen. egentligen vill jag inte sätta ord på den för då blir den mer verklig. när den inte längre är bara i mina tankar, kan jag ta på den, smaka på den. den smakar inte gott.
när vi är med varandra känns allt hur bra som helst, men när vi är ifrån varandra och jag tänker efter så inser jag att han kommer nog aldrig tycka om mig på det sättet jag vill och behöver, på det sättet jag tycker om honom.
egentligen borde jag dra mig ur nu, istället för att han ska lämna mig om en vecka, en månad eller ett år, men jag kan inte. jag kan bara inte. hur lämnar man någon som man älskar? någon som egentligen inte har gjort något fel.

och hur vet jag att det verkligen är så här och inte bara min egna hjärnspöken? JAG FATTAR INGENTING AV DEN HÄR JÄVLA VÄRLDEN OCH DEN HÄR JÄVLA KÄRLEKEN OCH HELT ENKELT INTE AV NÅGONTING!!!