du lägger armen om mig fast du sagt att vi bara ska vara vänner. och jag fastnar med huvudet på ditt bröst. fast min nacke är stel och din arm för länge sedan har somnat så sitter vi så, och kan inte släppa varandra för då dör vi. släpper jag dig slutar allt jag känner till att existera.

du somnar som vanligt när vi kollar på film och jag skrattar lite åt dig så att jag råkar väcka dig. du plirar med ögonen och säger "jag sover inte" och jag svarar "jag hade glömt hur liten din mun är, hur söta dina läppar är, hur du liksom kniper ihop dom när du sover".

och jag hade verkligen glömt hur mjuka dina läppar är när du kysser mig, hur magen pirrar när du drar din hand över min mage, rygg och hela kroppen. jag hade glömt hur din hud liksom smälter ihop med min och jag inte riktigt kan säga vart du slutar och jag börjar. och jag hade absolut glömt hur du tittar mig i ögonen och då försvinner allt annat och blir suddigt och allt som spelar någon roll är här och nu och herregud släpp inte min blick.

men nu kommer jag ihåg. men jag sa inget av det, och jag sa inget som var viktigt. jag drog bara på mig jeansen efteråt och pussade dig hejdå och låtsades att det gjorde ingenting att du nu träffat någon annan och att detta kanske bara var ett sätt för dig att få din kväll att gå. jag låtsades som det, fast det gör så himla mycket att jag dör och varje andetag slutar på hälften och ni vet hur det brukar sluta i filmer att man alltid får den man älskar? så kommer det inte bli nu